1.       Höjda löner

Under våren ska nya löner förhandlas. Här måste regionen avsätta mer pengar än tidigare år för att höja lönerna för framförallt biomedicinska tekniker, undersköterskor och sjuksköterskor. Vänsterpartiet har tidigare medverkat till att sjuksköterskorna fick 30 miljoner extra under 2020. Vi vill se minst lika stora satsningar 2021.

2.       Semestergaranti

Alla medarbetare ska garanteras semester och den ska beviljas i mycket god tid. Idag tvingas många medarbetare vänta in i det längsta innan de får besked om när de får semester. Tvingas man flytta sin semester ska detta ersättas med minst 20 000 kr per flyttad vecka.

3.       Bättre schemaläggning och arbetstidsmodeller

Schemaläggningen för personalen måste fungera bättre. Scheman ska finnas på plats i god tid så man kan planera sitt privatliv. Regionen måste också underlätta och lägga ekonomiska resurser för att fler verksamheter ska kunna genomföra arbetstidsmodeller eller arbetstidsförkortningar.

4.       Fler medarbetare

Sjukvården drivs runt med för få medarbetare idag. Det blir extra tydligt när vi drabbas av en pandemi. Sjukvården klarar inte av att drivas med minsta möjliga bemanning. Då blir den sårbar och medarbetarna sliter ut sig även under ”normala” förhållanden. Resurser måste tillföras för att vi ska få mer personal.

5.       Ett stopp för besparingarna

Det måste vara slut med besparingarna i Region Östergötland. Under flera år har vi sett hur de övriga partierna vill minska sjukvårdens kostnader med flera hundra miljoner kronor. Något de vill fortsätta med trots en pågående pandemi. Ska östgötarna få en fungerande sjukvård och medarbetarna arbetsplatser med en god arbetsmiljö så behövs det mer, inte mindre, resurser.

Debattinlägg från (V) Östergötland publicerad i Corren(7/9) och NT (8/9) ang. brister inom äldreomsorgen

Pandemin har blottlagt brister som funnits länge

Brister inom äldreomsorgen blev tydliga i pandemins spår.

När krisen kommer prövas vi som samhälle. Den nuvarande krissituationen ger oss kunskap och erfarenheter om hur vi ska bedriva arbetet med att förbättra den kommunala vården och omsorgen om äldre. Olika samhällsmodeller möter kriser på olika sätt. Ett robust samhälle med en stark välfärd som garanterar ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet och med en välfungerande och välfinansierad äldreomsorg, är bättre rustat att möta såväl de direkta som de indirekta konsekvenserna av coronavirusets spridning. Vi är bättre rustat än många andra länder, men de senaste årtiondenas nedskärningar i välfärden och nedmonteringen av trygghetssystemen har försämrat våra förutsättningar avsevärt.

Det har varit smärtsamt, stundvis brutalt att se hur pandemin blottlagt de brister som har funnits under lång tid och det handlar inte enbart om covid-19. Både arbetsmiljö och arbetsvillkor behöver förbättras. Ett sätt är att ge fler människor fast anställning – i dag är var fjärde som jobbar inom kommunal äldrevård tillfälligt anställd. Inom den privata sektorn är andelen visstidsanställda ännu högre. Detta leder till brist på kontinuitet.

Äldre som har hemtjänst möter i genomsnitt 16 olika personal under en tvåveckorsperiod (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2020). Det är inte acceptabelt. Vi ser samtidigt att ytterligare resurser behöver tillskjutas både för att kunna förhindra nedskärningar och för att förbättra kvaliteten och personaltätheten i välfärden samt arbetsvillkoren för alla dem som nu sliter för att hantera konsekvenserna av coronapandemin. Det är inte ett läge att börja prata om skattesänkningar.

Vänsterpartiet har en politik för en robustare välfärd generellt och som ger mer resurser till sjukvården och äldreomsorgen i synnerhet. Det är en politik som skapar ett mer jämlikt samhälle och som bidrar till bättre förutsättningar att ta sig igenom krisen tillsammans. Det är en politik för gemensamma lösningar på gemensamma problem, i vetskapen om att vi är ett samhälle och att vi är beroende av varandra.

Anders Lind Anna Carlenius Malin Östh Vänsterpartiet Östergötland

Lördag den 22 augusti var det distriktsårskonferens för Vänsterpartiet Östergötland. Den här gången samlades ombuden på Zoom, cirka 40 kamrater kunde synas på skärmen. På årsmötet valdes en ny distriktsstyrelse. Anders Lind (Kinda) omvaldes som ordförande och Malin Öst (Söderköping) som kassör.

Till ledamöter valdes:

Anna Carlenius, Kinda

Kerstin Sagström, Linköping

Marcus Levin, Vadstena

Kalle Hildebrand, Ydre

Ersättare i inträdesordning:

Annika Johansson, Åtvidaberg

Jonas Söderlund, Söderköping

Kicki Stridh, Kinda

Daniel Hermansson, Mjölby

Revisorer:

Eva Lindblad, Linköping

Lennart Pettersson, Åtvidaberg

Valberedningen:

Mona Olsson, Norrköping

Jonas Andersson, Valdemarsvik

Jessica Ek, Linköping

Ingvar Frid, Vadstena

Av de som valdes in är det Kalle Hildebrand och Kicki Stridh som är nyvalda. Övriga ledamöter var med i distriktsstyrelsen även föregående period. Ingvar Frid är nyval som valberedare.

På distriktsårskonferensen antogs också en verksamhetsplan som bland annat innebär att distriktet kommer att utse en arbetsgrupp som ska ta fram förslag på en region politiskt program, erbjuda medlemutbildningar och utveckla den internfeministiska arbete i distriktet. Distriktsårskonferensen ställde sig bakom förslaget om att from 2021 övergå till tvååriga mandatperioder för distriktsstyrelsen och därmed hålla distriktsårskonferens vartannat år. Det år då det inte arrangeras distriktsårskonferens kommer att anordnas en stor konferens med fokus på regionfrågor eller andra frågor som är politisk viktiga. Ordförande på konferensen var Nicklas Lundström, PS ledamot.

I NT den 7 juli kunde man läsa om effekterna av landsbygdspolitik à la socialdemokrater och centerpartister. I Valdemarsvik vill de köpa platser på en kommersiell busslinje för att kompensera bristerna i sin egen regionala agenda.
Ingen har nog kunnat undgå debatten som S och C skapade förra mandatperioden, när de som styrande i regionen, lade ner landsbygdslinjer som Östgötatrafiken bedrev. En av dessa linjer var buss 535 som trafikerade landsbygden mellan Valdemarsvik och Åtvidaberg. Förhoppningar och lovord om den kommande närtrafiken utlovades. Den nya anropsstyrda närtrafiken skulle ge de boende på landsbygden en lika bra kollektivtrafik.
Resultatet vet vi idag, kollektivtrafiken i form av närtrafik, är inte tillgänglig för arbetspendling eller för gymnasieungdomar på grund av begränsning i närtrafikens tidsramar på dygnet. Med indragning av busslinjer försvann möjligheten till arbetspendling och resor till gymnasieskolor. En annan aktör som drabbades var en friskola, belägen på landsbygden, då deras elever i stor mån färdades med busslinje 535 som försvann.
Efter många turer om denna friskolas kostnader gällande skolskjuts och i vilken grad hemkommunen kan bidra till att lindra effekterna av indragen busslinje, har nu S och C i Valdemarsvik kommit fram till att man vill stödköpa 20 platser i friskolans avtalade skolbuss, till ett pris för 375 000 kronor. Platserna ska nyttjas avgiftsfritt av resande inom busslinjens område, oavsett ålder och syfte med resan.
Detta innebär att de ger sin egen regionala strategi om landsbygdstrafik, tummen ner. Här är man nu beredd att ta kommunala skattemedel till att kompensera sina egna misslyckanden. Den prislapp som man nu är villig att betala med lokala skattemedel, är i omfattningen att den motsvarar ungefär halva kostnaden för att bedriva en mycket bra regelbunden busstrafik mellan Valdemarsvik och Åtvidabergs centralorter!
Valdemarsviks ingång i detta avtal kommer bli ett praktexempel på hur man kommunalt och regionalt kan dubblera samhällskostnaderna för att kunna upprätthålla en godtagbar kollektivtrafik på landsbygden.
Vänsterpartiet vill ha en samhällsekonomi som det är ordning med, oavsett lokalt eller regionalt. Finns det resandebehov i ett område i Östergötland, så är det den regionala Trafiknämnden som har ansvaret att lösa detta, ingen kommun ska behöva laga och lappa med egna skattemedel.
Jonas Andersson, ledamot i Region Östergötlands Trafik- och samhällsplaneringsnämnd

För första gången på över 20 år presenterar Vänsterpartiet en egen, riktig vänsterbudget – en budget för ett jämlikare Motala!

Vänsterpartiets grundläggande värderingar är jämlikhet, jämställdhet och ekologisk hållbarhet. När vi nu har en regering som framförallt gynnar rika män, och som gör långt ifrån tillräckligt för miljö och klimat, behöver vi på lokalt plan lägga en budget som motverkar och balanserar den utvecklingen. En bra och tillgänglig välfärd utjämnar klassklyftor och ojämlikhet. Utgångspunkten för Vänsterpartiet är att det är Motalabornas behov av, och rätt till, en utbyggd välfärd som ska styra budgeten. Inte tvärtom. När valet står mellan att sänka kvaliteten på vår välfärd och att höja skatten – då väljer vi att försöka finansiera den tillsammans. En fungerande välfärd med välmående anställda kommer alla till del, och förebyggande insatser kan innebära mindre kostnader i framtiden. Våra prioriteringar handlar om att skapa ett jämlikare Motala, det tjänar vi alla på i längden.

Våra viktigaste strategier för ett jämlikare Motala:

Stärka välfärden

• Slopa privatiseringen av hemtjänsten
• Avskaffa delade turer
• Utreda egen tid för äldre med hemtjänst
• Satsa på högre personalkontinuitet och tryggare anställningar inom vård och omsorg
• Möjliggöra för fler vuxna i förskolan och skolan
• Utreda införande av ambulerande fritidsteam
• Utöka föreningsbidragen
• Sänka avgiften till Kulturskolan
• Bibehålla skolbibliotekarierna
• Utveckla bokbussen till servicebuss
• Satsa på kvällis, nattis och helgis
• Bygga aktivitetshall

Fördela rättvisare

• Införa låginkomstskydd inom barnomsorgen
• Garantera Kvinnojouren långsiktigt ekonomiskt stöd
• Sänka politikerarvodena
• Säkerställa fler billiga hyresrätter
• Arbeta för jämställda löner
• Möjliggöra fler kommunala praktikplatser

Hejda klimathotet

• Installera solceller på kommunala byggnader
• Satsa på klimatvänligt byggande
• Främja miljö- och klimatsmart resande
• Möjliggöra ett bilfritt centrum

I försöken att förhindra ytterligare spridning av coronaepidemin så görs mycket bra i Linköping. Efter bästa förmåga försöker den styrande Alliansen att balansera mellan stöd och begränsningar. Vi håller inte alltid med om det lämpliga i alla åtgärder, men vi instämmer i behovet av att handla.
Det stora problemet i Linköping är inte och kommer inte heller fortsättningsvis att vara ungdomars rörlighet i det offentliga rummet. Det stora problemet är den sjuklighet och dödlighet som viruset för med sig hos den äldre delen av befolkningen. På samma sätt som alla måste hjälpas åt, så måste också insatserna göras där nyttan är maximal.
Från vänsterpartiets sida vill vi hjälpa till och har därför tagit fram en lista med åtgärder.

• Öka bemanningen i såväl hemtjänst som på särskilt boende. En ökad bemanning möjliggör strukturerat hygienarbete och gör att man minskar risken att kontaminerad utrustning förs vidare mellan olika brukare.
• Minska antalet brukare per personal i hemtjänst. Om hygienrutiner ska kunna följas så kräver det att man har god tid på sig.
• För att öka bemanningen anmodar vi alliansen att erbjuda anställning inom omsorgssektorn för alla de som förlorar jobbet till följd av den ekonomiska krisen, samt som extraanställning för skolpersonal och personal inom skolhälsovården.
• Inför risktillägg för de som arbetar med smittade. Att ge ersättning vid förhöjd risk ger en signal till de anställda att kommunen tar situationen på allvar, samtidigt som det kan vara ett incitament för fler att ta sig an jobbet.
• Ge timanställda tillsvidareanställningar. Genom att ge människor trygghet och möjlighet till sjukersättning, så minskar sjuknärvaron i omsorgen och därmed smittspridningen.
• Kommunalisera all omsorg. Privatiseringsexperimentet och så kallade ”effektiviseringar” har pågått länge nog och det som behövs nu är en sammanhållen organisation. Genom att hålla ihop omsorgen under en utförare kan man lättare samordna såväl utrustning som personal. På det sättet kan man också dela upp personalen mellan de som arbetar med smittade och de som arbetar med till synes ickesmittade.
• Gör långsiktiga investeringar i skyddsmaterial. Genom att köpa in tvättbara skyddsförkläden och välja lokala producenter så riggar vi inte bara för att klara den här krisen, utan även för att skapa en motståndskraft mot framtida kriser. Samtidigt leder det till ett minskat plastberoende över tid. Genom att göra större inköp av flergångsmasker kan kommunen förbereda för framtida pandemier, utan att behöva bygga nya bergrum för förvaring.
• Samordna kommunens korttidsboenden. Genom en ökad samordning kan smittade och till synes ickesmittade hållas isär och samordnad vård genomföras.

Det här är bara ett axplock av allt som kan göras för att skydda de mest utsatta i samhället. Vi hoppas och tror att den styrande Alliansen tar till sig av detta och ser till att göra allt som står i deras makt för att inte en enda Linköpingsbo ska avlida i Covid-19 på grund av brister i den omsorg som ges!

Jessica Eek, Gruppledare Vänsterpartiet i Linköping
Björn Alling, Kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet