Skip to main content

Hälso- och sjukvården ska vårda – inte ange

Frågan vi nu ställer till Moderaterna och Sverigedemokraterna i Region Östergötland är enkel: Var står ni i dag, skriver Kaisa Karro (S), Emil Broberg (V), Julie Tran (C) och Margareta Fransson (MP).

För ett år sedan försökte vi fyra partier gemensamt få det M- och SD-ledda styret i Region Östergötland att inse de allvarliga konsekvenserna av att införa en anmälningsplikt för hälso- och sjukvårdens medarbetare. Vi och tusentals vårdanställda har varit tydliga: vårdpersonalens uppdrag är att ge vård efter behov – inte agera kontrollanter eller gränsvakter. Förslaget om anmälningsplikt hotar både liv och hälsa och underminerar förtroendet för vården.

När denna debatt blossade upp fanns ett brett och tydligt motstånd från vårdpersonal, fackförbund och regioner. Saco påpekade att förslaget stred mot yrkesetiken, medan Kommunal och Vårdförbundet varnade för att det skulle krocka med svensk lagstiftning och skapa oacceptabla arbetsförhållanden för regionens medarbetare. Kampanjen ”Vi anger inte” engagerade tusentals vårdanställda, och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) krävde att alla anställda inom vård, skola och socialtjänst skulle undantas från lagen.

Nu har den statliga utredningen ”SOU 2024:80” lagt fram sina slutsatser. Utredningen pekar tydligt på att just hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten inte ska omfattas av informationsplikten. Detta stödjer vad vi, fackförbunden och civilsamhället länge har varnat för, att ett angiveritvång i dessa samhällsfunktioner skulle driva människor bort från nödvändig hjälp och bryta mot grundläggande principer som rätten till vård.

Förslaget om anmälningsplikt har hela tiden byggt på en bristfällig förståelse för de konsekvenser en anmälningsplikt skulle föra med sig. Vi ser redan i dag hur trösklarna till vården är höga för vissa grupper. Om förslaget skulle införas utan undantag skulle dessa trösklar bli oöverstigliga för papperslösa, våldsutsatta kvinnor och andra utsatta grupper, vilket vore livsfarligt. Samtidigt skulle det skada förtroendet för vårdsektorn och försämrat arbetsmiljön för medarbetarna.

Ändå har vi i Region Östergötland sett hur det M-, L-, KD- och SD-ledda styret konsekvent har sagt nej till att stödja regionens medarbetare i deras motstånd mot anmälningsplikten. Trots protester från vårdpersonal, fackliga organisationer och civilsamhället har de vägrat att ta avstånd från förslaget.

Frågan vi nu ställer till Moderaterna och Sverigedemokraterna i Region Östergötland är enkel: Var står ni i dag? Efter att utredningen tydligt har slagit fast att vården, skolan och socialtjänsten bör undantas från informationsplikten, är ni nu beredda att ställa er tillsammans med regionens medarbetare och oss och ta ställning mot att vårdanställda ska tvingas ange patienter? Kommer ni att ansluta er till majoriteten av Sveriges regioner som redan sagt nej till en angiverilag och stödja yrkesutövarna som varje dag gör sitt yttersta för att hjälpa människor?

Ni har nu en chans att visa att ni sätter era invånares hälsa och trygghet i första rummet. Att ni förstår vikten av förtroendet för vården och det etiska ansvar som hälso- och sjukvårdens medarbetare har. Vi väntar på ert svar. Kommer ni nu lyssna till vårdpersonalens vädjan eller fortsätta ignorera de risker som anmälningsplikten medför?

 

Detta är en debattartikel ursprungligen publicerad i Corren 2024-11-26 https://www.corren.se/debatt/artikel/halso-och-sjukvarden-ska-varda-inte-ange/jv4711pj

Är det upp till regionerna att lösa trafikavtalets kostnader nu, Carlson?

Den gröna omställningen, nya industrisatsningar och det växande behovet av arbetskraft i norra Sverige innebär ett ökat resande och ett ökat behov av hållbara transportmöjligheter. En otillräcklig finansiering i detta skede framstår som både kontraproduktiv och kortsiktig.

För Norrtåg saknas det 43 miljoner kronor

I sitt svar betonade statsrådet att villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas, vilket vi är helt överens om. Statsrådet avslutade dock sitt resonemang med orden: ”I vilken omfattning trafiken kommer att kunna bedrivas i det fall statens delfinansiering minskar eller uteblir är en fråga för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ta ställning till”. Det är ett problematiskt uttalande som innebär att både kostnader och ansvar övervältras från staten till regionerna – regioner som inte sällan har en mycket ansträngd och pressad ekonomi.

Sedan min förra fråga ställdes har det framkommit att de hotade avtalen nu fått sin finansiering, men på 2024 års prisnivå. För Norrtåg innebär detta att det saknas 43 miljoner kronor. Att kostnaderna ökat har flera förklaringar, varav en är att sträckor som Norrtåg trafikerar utgör en del av ett pilotprojekt för ERTMS. Norrtåg trafikerar en del av landet som står inför stora utmaningar – men också möjligheter. Den gröna omställningen, nya industrisatsningar och det växande behovet av arbetskraft i norra Sverige innebär ett ökat resande och ett ökat behov av hållbara transportmöjligheter. En otillräcklig finansiering i detta skede framstår som både kontraproduktiv och kortsiktig.

Är det upp till regionerna nu?

Utifrån ovanstående vill jag därför fråga statsrådet Andreas Carlson följande:

Avser statsrådet att lämna till berörda regioner att ensamma hantera de faktiska kostnaderna av tecknat trafikavtal, och hur överensstämmer det i så fall med regeringens ambition om stärkta villkor att leva, bo och verka i hela landet?

Fotnot: Frågan har även ställts som skriftlig fråga i riksdagen

Malin Östh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet Östergötland

Ibtisam Yusuf

Vården kan räddas – om man vill

Den östgötska sjukvården har varit kroniskt underfinansierad under en lång tid. Det har lett till brist på vårdplatser, dyr hyrpersonal och stora problem med arbetsmiljön. Trots att behovet av en starkare sjukvård är akut, väljer högerstyret nu att förvärra problemen genom enorma nedskärningar. Det är helt fel väg att gå, skriver Jessica Eek (V) och Ibtisam Yusuf (V).

Det  här är ursprungligen en debattartikel i Corren från 19/6. Länk finns längst ner.

Under våren har vi träffat många vårdmedarbetare och chefer som är mycket oroliga för sjukvårdens framtid i Östergötland. De planerade nedskärningarna kommer att drabba många patienter hårt samtidigt som de som arbetar i sjukvården känner en stark oro för att arbetsbördan ska bli än tyngre och arbetsmiljön än sämre.

Trots att de övriga partierna i regionen är överens om att kraftigt skära ner i sjukvården så är det inte ett måste. Det finns en annan möjlig väg, där vi bygger en sjukvård som utgår från medborgarnas behov och där vi lyssnar på medarbetarnas krav på bättre arbetsvillkor. Det handlar om politisk vilja. Den viljan har vi i Vänsterpartiet.

Just nu pågår en omfattande strejk inom sjukvården. Den är ett resultat av att ansvariga politiker allt för länge blundat för alla de brister som vårdpersonal och patienter larmat om. Den ignorans som ledningen fortsätter att visa är oroväckande. En av de viktigaste åtgärderna för att få sjukvården på fötter igen är att verkligen lyssna på personalen. Annars kommer krisen att fördjupas.

Vänsterpartiet presenterar nu en budget som sätter stopp för alla planerade varsel. Vi vill i stället satsa på framtiden och anställa fler i sjukvården. Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) behöver regionen anställa flera tusen personer de kommande åren för att klara både ökande behov, men också pensionsavgångar. Region Östergötlands varsel är enormt kortsiktiga besparingar som kommer leda till ökade kostnader de kommande åren. Därför är varslen bara slöseri med pengar och nödvändig kompetens.

Det är också helt nödvändigt att lyssna på personalen som nu strejkar. Vänsterpartiet vill därför skjuta till rejäla resurser för att på bred front kunna inleda ett arbete med att korta arbetstiden för våra medarbetare. Om vi inte tar tag i de problem som personalen beskriver redan nu, kommer även det stå oss dyrt i längden.

Vänsterpartiet vill att staten höjer ambitionerna för sjukvården rejält. Med den medicinska utvecklingen ser vi att kostnaderna kommer öka. Då är det helt nödvändigt med mer resurser. I den budget som vi lägger i veckan föreslår vi en skattehöjning. Det gör vi motvilligt. Vi hade mycket hellre sett att staten fördelade resurserna i samhället annorlunda.

I väntan på att vi får en regering som sätter välfärden först så är denna åtgärd nödvändig. För alternativet är faktiskt att vi får en sjukvård som kommer kunna hjälpa allt färre östgötar med nödvändig sjukvård. Det är för oss otänkbart.

Länk till debattartikeln: https://corren.se/debatt/artikel/v-varden-kan-raddas-om-man-vill-/r1xnxgkj

Nooshi Dadgostar

Nooshi: Nedskärningar slår hårt mot Östergötland

Brist på personal och resurser har bidragit till en nedåtgående spiral och med regeringens och SD:s nedskärningar är situationen nu akut för sjukvården. Vi hade inte behövt hamna här, skriver Nooshi Dadgostar, partiledare (V) och Emil Broberg (V).

Under måndagen kommer vi besöka den kirurgiska akutavdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping för att träffa patienter och personal för att få en inblick i läget för vården i Östergötland.

Enligt Sveriges kommuner och Regioner (SKR) saknas mer än 20 miljarder kronor till sjukvården. Regeringens tillskott om endast 6 miljarder kronor blir då som att sätta plåster på ett benbrott. Konsekvenserna av detta är stora varsel och omfattande nedskärningar där Östergötland är en av de regioner som drabbats hårt.

SKR:s prognos är att sjukvården behöver fler anställda de kommande sju åren. I hela landet handlar det om 85 000 personer vilket motsvarar nästan 5000 i Östergötland. Att i detta läge varsla personal är inte bara en katastrof för vårdens tillgänglighet och kvalitet utan fördjupar också problemen på lång sikt. Vården kommer behöva all personal som den kan få.

Fortsätt läsa på: https://corren.se/debatt/artikel/dadgostar-v-nedskarningar-slar-hart-mot-ostergotland/jp45576j

En dyster Jessica Eek iklädd sjuksvårdskläder i ett väntrum på sjukhset

Kasta inte bort värdefull kompetens i sjukvården

När M+SD-styret nu varslar 900 personer så är det ett stort misstag. Det är personal som vi behöver i dag och framför allt personal som vi kommer att behöva i framtiden. Det råder ingen arbetsbrist i sjukvården. Däremot akut personalbrist, skriver Jessica Eek (V) och Malin Östh (V).

Malin Östh, Vänsterpartiet

Det råder ingen tvekan om att Region Östergötland har ekonomiska problem. Men är lösningen på detta att östgötarna ska betala med sämre sjukvård som kommer leda till ökat lidande och risk för ökad dödlighet? Är lösningen att avskeda kompetent vårdpersonal som vi har ett stort behov av? Nej. Från Vänsterpartiet vill vi se helt andra lösningar.

Alla prognoser för sjukvården visar på stora behov av att rekrytera personal de kommande åren. Alla är överens om att detta är vårdens största utmaning. Den personal som nu varslats behövs, både i dag och framöver. Regionens undersköterskor arbetade förra året övertid motsvarande 75 heltider. Att i ett sådant läge lägga ett stort varsel på just undersköterskegruppen är en ekvation som inte går ihop.

Fortsätt läsa på: https://corren.se/debatt/artikel/kasta-inte-bort-vardefull-kompetens-i-sjukvarden/jp47z66j

Vänsterpartiets Gruppledare Emil Broberg med armarna i kors framför en sjukhusbädd

Ledningen verkar leva i en annan värld

När frukt och fika dras in för att spara hundralappar så kan ledningen utan att tveka säga att några miljoner inte gör så stor skillnad, skriver Emil Broberg, gruppledare Vänsterpartiet.

 

Svar på artikel: Regionen betalar miljoner för vård som aldrig utförts

Regionens ekonomi är mycket ansträngd. Alla verksamheter har fått order att dra åt svångremmen maximalt. Det har införts anställningsstopp och varsel ligger runt hörnet. Fika och frukt dras in vid utbildningar. Kvalificerad vårdpersonal uppmanas att själva städa vårdsalar för att spara pengar.När alla vrider och vänder på pengarna så verkar den politiska ledningen leva i en annan värld. När regionen nu tvingas betala 3,5 miljoner till Capio för vård som aldrig kunnat utföras så säger moderaternas Fredrik Sjöstrand till Corren att dessa 3,5 miljoner inte har någon särskilt stor påverkan på regionens ekonomi.

Så när frukt och fika dras in för att spara hundralappar så kan ledningen utan att tveka säga att några miljoner inte gör så stor skillnad. Det är uppenbart att om alla tänker som moderaterna i toppen så kommer vi aldrig få ordning på vare sig ekonomi, arbetsmiljö eller vårdkvalitet i regionen.

Emil Broberg, gruppledare Vänsterpartiet
Vänsterpartiets Gruppledare Emil Broberg med armarna i kors framför en sjukhusbädd

Sjukvårdens medarbetare ska vårda – inte ange

Vårdanställdas uppdrag är att med patienten i centrum ge vård efter behov. Medarbetare inom hälso- och sjukvården i Östergötland har inte till uppdrag att agera kontrollanter eller gränsvakter, skriver representanter från V, MP,C och S.

Alla människor har rätt till vård, oavsett legal status. Vi har redan i dag trösklar in till sjukvården, trösklar som nu riskerar bli högre. Risken är stor att människor som lever som papperslösa i Sverige, på grund av rädsla, kan komma att avstå från att söka nödvändig vård. Samma farhågor finns för de papperslösa personer som är utsatta för våld i nära relation. Förslaget om anmälningsplikt innebär fara för liv och hälsa samtidigt som förslaget riskerar att försvåra arbetet och försämra arbetsmiljön för regionens anställda.

Läs hela debattartikeln på Corren, ingen prenumeration behövs: https://corren.se/debatt/artikel/halso-och-sjukvardens-medarbetare-ska-varda-inte-ange/r0x8yn0r

 

Tobias Holmberg

Kampen om kulturen är kampen om demokratin

Det är få som undgått det politiska krig om kulturen som pågår i Norrköping. För drygt två veckor sedan exploderade debatten på nationell nivå när Norrköpings högsta politiker gick ut och kallade kulturarbetare för “det bortskämda Sverige” och en ”privilegierad kulturelit”. Högerretoriken ställer anrika kulturinstitutioner mot välfärden i en falsk konflikt om samhällets resurser.

Detta är samma politiker som vill sälja ut kommunala fastigheter på reapris i lågkonjunktur och samtidigt pumpar in över 30 miljoner skattekronor till en ren charterflygplats som inte ens staten ser något behov av i sin beredskapsplanering. Det här handlar inte om samhällets resurser. Det här handlar om vad kulturen har för roll i ett samhälle.

Stefan Jonsson, professor vid Linköpings Universitet på institutet för forskning kring etnicitet och migration, menar på ett öppet möte arrangerat av Vänsterpartiet Norrköping att det som nu sker är ett medvetet eller omedvetet närmande till Sverigedemokraternas kulturpolitik. Bakgrunden till hans resonemang är att Norrköpings Stadsmuseum som under 2020 arrangerade en utställning om “Nazismen i Norrköping nu och då”, som helt riktigt inkluderade Sverigedemokraternas verksamhet i Norrköping i sin utställning fick massiv kritik. De dåvarande ledande Sverigedemokraterna krävde att chefen för stadsmuseet avgick. Upprepade gånger attackerades museet med nazistiska budskap.

Tack vare den fria kulturen stod museets ledning emot och rent av inkluderade det hat som kom från nazistiskt håll i utställningen. Man stod rakryggat. Med det blåbruna styrets nya kulturpolitik för Norrköping så rationaliseras samma rakryggade chefer bort. Nu när protesterna tystnat och den politiska majoriteten skiftat tystas också den kritiska fria kulturen.

Det här handlar inte om fördelningen av samhällets resurser. Vi vet att vi sänkt skatten motsvarande 420 miljarder sedan år 2000, resurserna finns. Det här handlar om tillgången till gemensamma rum där idéer, möten och diskussioner tillåts brytas, utforskas och mötas. När musiken tystnat, kritiska utställningar försvunnit och biblioteken stängt är våra gemensamma platser borta. Det är det allvarliga hotet med högerns pågående kulturslakt.

Tobias Holmberg, Distriktsordförande

Maja, Anders och Rolf i ett rutnät tillsammans med en skärmdump på debattartikeln

Vi står upp för en gemensamt finansierad kultur

I somras gjorde Eldkvarn sin sista spelning i Norrköping, staden där allting började.

 

På plats framför scenen i Götaparken fanns förutom en entusiastisk publik också det moderata kommunalrådet Sophia Jarl som glatt klev upp på scenen för att tacka Eldkvarn för ”platsmarknadsföringen”.

Men talet blev kort. Snart hördes burop från konsertpubliken. Och det kanske inte är så konstigt. Jarl greppar mikrofonen för att tacka kulturen för platsmarknadsföringen, samtidigt som hon är fullt sysselsatt med att slå undan benen för densamma. Det är inte konstigt att ett sådant uppträdande orsakar några burop.

Sophia Jarls kultursyn bygger på kommersialisering. Det är lönsamhetskrav och marknadslogik där Sophia Jarl tycker att kulturen ska kamma sig, bli en ”tillväxtmotor” och ”erbjuda en produkt som fler är beredda att betala för”. Det hon ger uttryck för är en väldigt osvensk kultursyn.

Den svenska kultursynen bygger sedan decennier tillbaka på icke-kommersialisering. Den bygger på idén om en fri kultur med bredd, där kulturen ses som en central del av en livskraftig demokrati och där politikens roll är att stödja mångfald och skapa möjligheter för alla att delta.

Sophia Jarl är tydlig med att hon inte vill vara med och betala. Däremot vill hon gärna skörda frukterna när den kulturpolitik som hon själv motarbetar levererar. För vad är förklaringen bakom alla framgångsrika svenska artister och det som kallats för det svenska musikundret? Ja, inte är det sponsring, entreprenörskap, konkurrens och marknadsmässiga priser och avgifter i alla fall.

Istället är det något så kommungrått och vardagligt som skattefinansierade studieförbund, musikföreningar och fritidsgårdar, tillgång till replokaler, en kulturskola med rimliga avgifter och en breddinförd musikundervisning som lyfts fram när fenomenet ska förklaras.

Att de många artister och band som slog igenom under 90-talet beskrivits som ”generation blockflöjt” är heller ingen slump. Generation blockflöjt växte upp under en tid som präglades av en kulturpolitik där målet var att ge alla barn, oberoende av ekonomi och social bakgrund, möjlighet att lära sig spela ett instrument.

Antalet slag som styret riktat mot Norrköping och länets kulturliv är många.  Den eventuella försäljningen av Louis de Geer kommer drabba Norrköpings symfoniorkester hårt. En orkester som inte bara har i uppdrag att ge konserter för allmänheten. Orkestern har även uppdraget att nå ut med professionell musik i hela länet och att ge barn och unga möjlighet att ta del av klassisk musik.

SON bjuder exempelvis varje år in 20 000 förskole- och skolelever till skolkonserter, studiebesök och samarbeten. Detta är en stor del av orkesterns verksamhet som Sophia Jarl glömmer när hon pratar om vikten av att orkestern ska öka sin självfinansiering.

När den osvenska kulturpolitiken möter motstånd går hon till motangrepp och kallar sina kritiker för en ”bortskämd kulturelit”. Moderata ungdomsförbundet går ännu längre och kallar kulturbesökare för ”parasiter”. Men vi är inte bortskämda och vi är definitivt inga parasiter. Vi är östgötar och vi är många. Och vi står upp för en gemensamt finansierad kultur.

Mia Mattsson (V) ledamot Kultur och fritidsnämnden
Debattartikeln publicerades  ursprungligen i Norrköpings tidningar 28/8 2023:
https://nt.se/debatt/artikel/vi-star-upp-for-en-gemensamt-finansierad-kultur/l7x351wr