Valberedningen har sagt sitt, och distriktsstyrelsen har fastställt att följande partikamrater blir ombud samt ersättare:
Ombud:
Tobias Holmberg, Norrköping
Julia Linander, Norrköping
Malin Östh, Söderköping
Ersättare:
Jonas Söderlund, Söderköping
Tindra Lindblad, Norrköping
Annika Kaiser, Norrköping
Den svenska regeringen måste göra mer för Gazaborna, skriver 22 sjukvårdspolitiker från Vänsterpartiet i en debattartikel i Expressen.
Politikerna kräver att regeringen ställer sig bakom FN-resolutionen om omedelbart eldupphör och gör allt i sin makt för att sjukvård och förnödenheter ska komma fram till Gazaborna. De vill också att regeringen utreder möjligheten att ställa ett svenskt fältsjukhus till palestiniernas förfogande.
”Den svenska regeringen har kommit in i denna fråga helt fel. Det finns fortfarande möjlighet att ändra sig och göra om, göra rätt. Sverige måste vara en röst som står upp för alla oskyldiga civila – i alla konflikter.”
Nu ser vi konsekvenserna av högerregeringens budget i sjukvården. Det säger Vänsterpartiets talesperson i sjukvårdsfrågor Karin Rågsjö efter att hon tagit del av Sveriges radios rapportering om att ett stort antal regioner planerar att skära ner personal i sjukvården.
Enligt Ekots rapportering räknar alla regioner utom Gotland väntas gå med underskott 2023. Totalt handlar det om över 17 miljarder kronor. Under 2024 beskriver de flesta regioner att det blir ännu tuffare att få ekonomin att gå ihop. Totalt planeras nu besparingar på minst 10 miljarder i vården.
– Det hade verkligen inte behövt vara såhär. SD har tillsammans med regeringen valt att lägga pengar på sänkta skatter istället för på välfärden. Det är som vanligt med högern. De prioriterar alltid skattesänkningar före en fungerande välfärd, säger Karin Rågsjö.
Läs mer på Vänstern i Vården: https://vansternivarden.se/sverige/nedskarningarna-i-sjukvarden-ar-regeringens-ansvar/
Alla människor har rätt till vård, oavsett legal status. Vi har redan i dag trösklar in till sjukvården, trösklar som nu riskerar bli högre. Risken är stor att människor som lever som papperslösa i Sverige, på grund av rädsla, kan komma att avstå från att söka nödvändig vård. Samma farhågor finns för de papperslösa personer som är utsatta för våld i nära relation. Förslaget om anmälningsplikt innebär fara för liv och hälsa samtidigt som förslaget riskerar att försvåra arbetet och försämra arbetsmiljön för regionens anställda.
Läs hela debattartikeln på Corren, ingen prenumeration behövs: https://corren.se/debatt/artikel/halso-och-sjukvardens-medarbetare-ska-varda-inte-ange/r0x8yn0r
Den som har beviljats färdtjänst i Östergötland kan resa inom den egna kommunen men också över kommungräns. Den senare formen av färdtjänst kallas för länsfärdtjänst.
Nu ligger förslag på bordet som medför försämringar för den som reser över kommungräns i form av höjd egenavgift och ett tak för antal resor/”begränsning av antalet icke-nödvändiga resor”.
Tobias Holmberg, Vänsterpartiets ledamot i Trafik- och samhällsplaneringsnämnden kommenterar:
”Det här är två riktigt dåliga förslag. Det första gör mobilitet till en plånboksfråga. Vi vet att höjda taxor har en negativ påverkan, inte minst för den grupp som har färdtjänst och oftast de allra lägsta inkomsterna.
Och att sätta ett tak på antalet resor över kommungräns är om möjligt ännu dummare. Vad händer med den som har familj och vänner på andra sidan kommungränsen? Eller med den som åker från en mindre kommun till en större för att t ex gå på bio. Det här blir en form av kommunarrest för att spara några småslantar i en miljardbudget. Det blir löjligt.”
Det är få som undgått det politiska krig om kulturen som pågår i Norrköping. För drygt två veckor sedan exploderade debatten på nationell nivå när Norrköpings högsta politiker gick ut och kallade kulturarbetare för “det bortskämda Sverige” och en ”privilegierad kulturelit”. Högerretoriken ställer anrika kulturinstitutioner mot välfärden i en falsk konflikt om samhällets resurser.
Detta är samma politiker som vill sälja ut kommunala fastigheter på reapris i lågkonjunktur och samtidigt pumpar in över 30 miljoner skattekronor till en ren charterflygplats som inte ens staten ser något behov av i sin beredskapsplanering. Det här handlar inte om samhällets resurser. Det här handlar om vad kulturen har för roll i ett samhälle.
Stefan Jonsson, professor vid Linköpings Universitet på institutet för forskning kring etnicitet och migration, menar på ett öppet möte arrangerat av Vänsterpartiet Norrköping att det som nu sker är ett medvetet eller omedvetet närmande till Sverigedemokraternas kulturpolitik. Bakgrunden till hans resonemang är att Norrköpings Stadsmuseum som under 2020 arrangerade en utställning om “Nazismen i Norrköping nu och då”, som helt riktigt inkluderade Sverigedemokraternas verksamhet i Norrköping i sin utställning fick massiv kritik. De dåvarande ledande Sverigedemokraterna krävde att chefen för stadsmuseet avgick. Upprepade gånger attackerades museet med nazistiska budskap.
Tack vare den fria kulturen stod museets ledning emot och rent av inkluderade det hat som kom från nazistiskt håll i utställningen. Man stod rakryggat. Med det blåbruna styrets nya kulturpolitik för Norrköping så rationaliseras samma rakryggade chefer bort. Nu när protesterna tystnat och den politiska majoriteten skiftat tystas också den kritiska fria kulturen.
Det här handlar inte om fördelningen av samhällets resurser. Vi vet att vi sänkt skatten motsvarande 420 miljarder sedan år 2000, resurserna finns. Det här handlar om tillgången till gemensamma rum där idéer, möten och diskussioner tillåts brytas, utforskas och mötas. När musiken tystnat, kritiska utställningar försvunnit och biblioteken stängt är våra gemensamma platser borta. Det är det allvarliga hotet med högerns pågående kulturslakt.
Tobias Holmberg, Distriktsordförande
På plats framför scenen i Götaparken fanns förutom en entusiastisk publik också det moderata kommunalrådet Sophia Jarl som glatt klev upp på scenen för att tacka Eldkvarn för ”platsmarknadsföringen”.
Men talet blev kort. Snart hördes burop från konsertpubliken. Och det kanske inte är så konstigt. Jarl greppar mikrofonen för att tacka kulturen för platsmarknadsföringen, samtidigt som hon är fullt sysselsatt med att slå undan benen för densamma. Det är inte konstigt att ett sådant uppträdande orsakar några burop.
Sophia Jarls kultursyn bygger på kommersialisering. Det är lönsamhetskrav och marknadslogik där Sophia Jarl tycker att kulturen ska kamma sig, bli en ”tillväxtmotor” och ”erbjuda en produkt som fler är beredda att betala för”. Det hon ger uttryck för är en väldigt osvensk kultursyn.
Den svenska kultursynen bygger sedan decennier tillbaka på icke-kommersialisering. Den bygger på idén om en fri kultur med bredd, där kulturen ses som en central del av en livskraftig demokrati och där politikens roll är att stödja mångfald och skapa möjligheter för alla att delta.
Sophia Jarl är tydlig med att hon inte vill vara med och betala. Däremot vill hon gärna skörda frukterna när den kulturpolitik som hon själv motarbetar levererar. För vad är förklaringen bakom alla framgångsrika svenska artister och det som kallats för det svenska musikundret? Ja, inte är det sponsring, entreprenörskap, konkurrens och marknadsmässiga priser och avgifter i alla fall.
Istället är det något så kommungrått och vardagligt som skattefinansierade studieförbund, musikföreningar och fritidsgårdar, tillgång till replokaler, en kulturskola med rimliga avgifter och en breddinförd musikundervisning som lyfts fram när fenomenet ska förklaras.
Att de många artister och band som slog igenom under 90-talet beskrivits som ”generation blockflöjt” är heller ingen slump. Generation blockflöjt växte upp under en tid som präglades av en kulturpolitik där målet var att ge alla barn, oberoende av ekonomi och social bakgrund, möjlighet att lära sig spela ett instrument.
Antalet slag som styret riktat mot Norrköping och länets kulturliv är många. Den eventuella försäljningen av Louis de Geer kommer drabba Norrköpings symfoniorkester hårt. En orkester som inte bara har i uppdrag att ge konserter för allmänheten. Orkestern har även uppdraget att nå ut med professionell musik i hela länet och att ge barn och unga möjlighet att ta del av klassisk musik.
SON bjuder exempelvis varje år in 20 000 förskole- och skolelever till skolkonserter, studiebesök och samarbeten. Detta är en stor del av orkesterns verksamhet som Sophia Jarl glömmer när hon pratar om vikten av att orkestern ska öka sin självfinansiering.
När den osvenska kulturpolitiken möter motstånd går hon till motangrepp och kallar sina kritiker för en ”bortskämd kulturelit”. Moderata ungdomsförbundet går ännu längre och kallar kulturbesökare för ”parasiter”. Men vi är inte bortskämda och vi är definitivt inga parasiter. Vi är östgötar och vi är många. Och vi står upp för en gemensamt finansierad kultur.