Varken längre straff eller fler poliser utan ett starkt välfärdssamhälle
Vår riksdagsledamot Linda Snecker visar var skåpet skall stå i frågan om kampen för att minska gängvåldet. Varken längre straff eller fler poliser utan ett starkt välfärdssamhälle. (Expressen 11 december)
Idag debatterar Justitieutskottet rättsväsendets budget med rekordsatsningar på rättsväsendet. Det är bra, men satsningarna på det förebyggande arbetet saknas fortfarande.
Sedan hösten 2014 har regeringen tagit initiativ till fler än femtio straffskärpningar relaterade till den organiserade brottsligheten. Ändå sköts två gängkriminella ihjäl i min hemstad Norrköping i förra veckan, varav den ena precis avtjänat ett långt fängelsestraff.
Anstalterna och häkten är överfyllda, poliserna fler än på väldigt många år, straffen har aldrig varit så här långa, men ändå minskar inte skjutningarna. Det är för att regeringen bara har två saker i huvudet: att sänka skatten för rika och att höja straffen. Men inget av dessa förslag minskar eller ens påverkar kriminaliteten, antalet skjutningar eller gängens framväxt. Regeringen har totalt misslyckats.
Välfärdssamhället motverkade brott
Sverige har länge varit ett land med lägre kriminalitet än många andra länder. Det är inte för att vi haft längre straff eller fler poliser på gatorna. Det har däremot en direkt koppling till att vi haft ett starkt välfärdssamhälle med en välfungerande omsorg och skola samt tillgång till arbete och bostäder. Men det gäller inte längre överallt. De ökande klassklyftorna har slitit isär samhället. Det har gjort att en organiserad brottslighet med löften om snabba pengar kunnat växa fram och slå rot. Många ungdomar som inte ser någon väg framåt genom studier och arbete lockas av möjligheten att tjäna pengar och vinna anseende genom brott.
Små ekonomiska klyftor mellan människor är det mest brottsförebyggande som finns. Polisens ropar efter att resten av samhället ska hjälpa dom med brottsbekämpningen. Ändå lägger regeringen fram en budget som tvingar kommunernas socialtjänst att gå på knäna, fyra av fem kommuner tvingas spara på skolan. Men skatten för höginkomsttagare den sänker regeringen med sex miljarder.
Brottslighet är en socialpolitisk fråga
När ska inrikesminister Mikael Damberg inse att femtio straffskärpningar inte löser problemet med skjutningar och gängkriminalitet? Var är dom femtio brottsförebyggande förslagen som faktiskt skulle minska skjutningarna?
Vad som behövs är stora satsningar på det brottsförebyggande arbetet, att börja satsa på att i tid förebygga den onda cirkeln som leder till kriminalitet. Vänsterpartiet anser att kriminalitet och radikalisering i första hand ska hanteras som en socialpolitisk fråga i stället för en säkerhetspolitisk. Social utsatthet, en misslyckad skolgång och en våldsbenägen machokultur är anledningar till att unga grabbar växer upp till kriminella män. Det är män som skjuter, det är oftast män som dödas av skjutningarna. Gängen står och håvar in killar på glid samtidigt som kommunerna tvingas spara in på samhällets mest utsatta. Det är ett enormt misslyckande.
En feministisk regering borde ta chansen att bryta machokulturen som föder våld och skjutningar, men inte heller där kan Socialdemokraterna leverera en feministisk politik. Vi vill se fler initiativ för att på allvar jobba med målgruppen unga män i våldsförebyggande syfte. Skolan har här en central roll, då behöver man satsa på skolan, inte utarma kommunernas ekonomi.
Igår presenterade inrikesministern ytterligare ett förslag kopplad till gängkriminalitet. Denna gång är det polisen som ska få bättre möjligheter till husrannsakan kopplad till kriminella miljöer. Ytterligare ett förslag från regeringen som siktar in sig på när skadan redan är skedd och brott redan har begåtts.
Riktig upprättelse får brottsoffer om brott inte sker överhuvudtaget. För varje straffskärpning måste en välfärdssatsning göras. För varje polis som anställs måste en socialsekreterare finnas till hands.
Av Linda Snecker
Rättspolitisk talesperson Vänsterpartiet