Tobbes sista månadsrapport

Tobbe-sista-utv

Även som PDF

Nu är det alltså dags att skriva min sista månadsrapport från Riksdagen. Vi har ju haft ett par månader med en intensiv valrörelse och ett val som på många sätt ger blandade känslor, men jag återkommer till det. Tänkte nästan skriva att det närmar sig slutet, men det kändes för pessimistiskt. För min del är det ändå en period som avslutas och ett nytt liv som börjar. Men jag börjar från början.

Början av augusti var rätt lugn. Bra att ”slowstarta” efter semester och annat. 9-10 augusti hade vi vår uppstart för valrörelsen. En seminariehelg på Åsa Folkhögskola med både distrikt och de flesta partiföreningar representerade. Bra genomgångar och lite diskussioner som fick oss att känna att valrörelsen började på riktigt. Jag åkte därifrån med en bra känsla och tror de flesta kände sig upplyfta och sugna på att börja valrörelsen ”på riktigt”. Jag åkte därifrån direkt ner till en försvarspolitisk debatt i Nässjö, också en bra känsla. Vi har ju allt mer fått rätt i vissa av de frågor vi drivit ett tag. Sedan har det rullat på. Valledningsmöten varje vecka för att kolla läget. Jag har besökt Tyresö, Gnesta utanför länet, men naturligtvis också jobbat hårt i länet. Vadstena, Motala, Mjölby, Norrköping m.fl. ställen har fått besök. Det pågick ända fram till valdagen. Jag har också varit tvungen att delta i ett par utskottsmöten. Bl.a. Försvarsutskottet med anledningen av storbranden i Västmanland och Finansutskottet som hade en utfrågning av Riksbanksdirektionen.

23 augusti hade vi en valfest i Norrköping som var välbesökt. En liten ”minikickoff” inför slutspurten men också en liten paus för att ladda batterierna ännu mer tillsammans med kamraterna. Mitt i alltihopa har jag också besökt både Palestinska ambassaden och Ecuadors ambassad. De vill ju gärna också ha lite information om hur vi tycker valrörelsen har gått. De hoppades, liksom vi, att det blir skifte på regeringsposterna, men kanske från lite andra
utgångspunkter än vad vi har. De är väldigt besvikna på den utrikespolitik som förts av sittande regering…..

Valmånaden blev, som väntat, intensiv. I princip valarbete dygnet runt. Många resor och många framträdanden. Jag fick ett avbrott ett par dagar härnere när jag åkte till Boden 10 – 11 september för besök på bl.a. A9 och möte med partföreningen. Försvarspolitiken är närvarande på ett annat sätt däruppe och de var verkligen vetgiriga och det blev bra diskussioner. Vi gjorde en mycket bra valrörelse och jag tror att många av oss hade stora förhoppningar när vi bänkade oss på valvakorna runt om i länet. Opinionssiffrorna gav ju också ett visst hopp. Därför blev det en riktig antiklimax när de första resultaten kom. Både förvånande och oroväckande. Allt medan resultaten kom in så sjönk stämningen. Glädjande att det blev en rödgrön framgång som stoppade Alliansens regeringsinnehav, men våra siffror blev en besvikelse. När dessutom Sverigedemokraterna gick så pass mycket framåt så slutade kvällen med rejält mycket smolk i
bägaren. Analyserna av valresultatet kommer nog att pågå under hösten. Jag tror att det är viktigt att lyfta på alla stenar. För att hitta en väg framåt. Vi gjorde ju glädjande nog bra val på vissa områden. Vi gick framåt i Landstingsvalet, vilket kanske inte ger så mycket resultat ändå eftersom sossarna kommer att vända sig högerut, och vi behöll ställningarna i vissa kommuner och gick även framåt i några.

Det mest oroväckande är kanske att vi bara fick 4,8 procent i Riksdagsvalet i länet. Det räcker ju till att behålla vårt mandat, men vi behöver nog analysera vad som behövs göras för att öka vårt väljarstöd så att vi går framåt i nästa val.
Det kanske inte ligger så långt fram heller…. Risken för nyval är ju uppenbar..
Att vi ratades av (S) i regeringen är en besvikelse, men det kan också vändas till vår fördel om vi driver en stark oppositionspolitik. Vi har ju inga skäl att stödja en (S)-(MP)-regering om den inte för rätt politik. Så vi kanske har ett bra läge ändå att öka våra sympatier om vi står på oss och pressar regeringen rejält. Vi har nu en situation där (sd) är tredje största parti, vi har en andre vice talman som är rasist och homofob och fascisterna har flyttat fram sina positioner. Det är en politisk verklighet vi har att hantera. Vi kan aldrig låta (SD) ”normaliseras” i svensk politik och det är vår uppgift att hålla den frågan levande. Många på högerkanten, framför allt moderaterna, kommer att närma sig (SD) och anamma en del av deras retorik och det ger ett annat politiskt landskap. Så framtiden ser inte så ljus ut. Vi har alltså en viktig kamp framför oss och vi behöver nog både lägga en bra strategi och odla kontakter med utomparlamentariska rörelser för att bredda kampen och vår betydelse för den.

Efterarbetet har börjat, vi har installerat en ny Riksdag och runt om i landet pågår arbetet med att formera majoritetsarbete eller ett arbete i opposition. Det blir spännande att se hur det blir. Jag blir kvar i partiet och jobbar vidare med andra frågor. Blir bl.a. kvar, i alla fall ett tag till, i Kommunfullmäktige i Norrköping. Kommer också att jobba vidare med Palestinafrågan, förstås, och jag släpper nog inte helt Försvarsfrågorna på ett tag heller. Det blir spännande att se vad de kommande åren har att erbjuda. Men först ska jag ta lite tid och vila upp mig och försöka fundera på framtiden.

Vill jag tacka alla er som stöttat mig i arbetet de här åren och de kamrater som verkligen visat sitt engagemang i partiarbetet på alla plan. Framtiden ligger framför oss och vi formar den själva. Det finns bara en sak vi vet; Kampen går vidare!

Lycka till i kampen, kamrater, var ni är befinner er!

Torbjörn Björlund, Din (f.d.) röst i Riksdagen

Du gillar kanske också...