MÅNADSRAPPORT JANUARI 2011

Årets första månadsrapport. Vi är inne i 2011, vardagen har återtagit greppet om oss. Så är det även här i Riksdagen. Mer lunk och rutiner. På ett sätt skönt, känns som att väntan på våren redan har gjort sig påmind.

Januari var en innehållsrik månad. Jag har varit på resa i Chile under första halvan, något som var en riktigt spännande upplevelse. Jag har aldrig varit i Sydamerika förut men har ju hört lite från mina chilenska kamrater här i Sverige. Håller på med min rapport till Talmannen men lite axplock kan ni få redan nu.

V. 1. Avresan till Chile gick dagen före nyårsafton. Det är en lång resa. Från Arlanda, mellanlandning i Madrid, med väntan i 5 timmar, och vidare till Santiago. Sammanlagt ungefär 22 timmar … Lite mör är man när man kliver ur planet.
Vi landade alltså på nyårsaftons förmiddag. Vi åkte då direkt till den familj och släkt som mitt kära sällskap har i Santiago. En litet tripp till hotellet för att checka in men sedan firade vi nyår med släkten. Mycket trevligt men lugnt. Lite bonus i och med att vi kunde fira ”svenskt nyår” först, kl. 8 på kvällen, Chile ligger 4 timmar efter Sverige, och sedan ”riktigt” nyår kl. 12 chilensk tid.
Nyårsdagen blev lugn, lite sightseeing i Santiago, men söndagen var det lite mer arbete. Vi gjorde ett besök på berget San Cristobal som ligger mitt i Santiago. Jättefin utsikt över staden. Det är väldigt tydliga gränser mellan var de rika och de fattiga bor. Närmast bergen, Anderna, bor de rikaste. Ju längre ner i dalen och närmare havet, desto fattigare kvarter.
På kvällen var det sedan mottagning och middag på ambassaden med bl.a. ett litet framträdande av Arja Saijonmaa.
I övrigt innehöll veckan många studiebesök. Vi besökte Svensk-chilenska handelskammaren, kongressen i Valparaiso, Anamuri, en kvinnoorganisation som samlar kvinnor på landsbygden framför allt, en konsert med Arja Saijonmaa, CUT, som är Chiles LO, Minnesmuséet efter kuppen 1973, fackföreningsfolk på Sobrelo, ett mejeri och slutligen ett nedslag på Kommunistpartiets ”Kramfestival”. En späckad vecka. Lite egen tid i helgen dock.

V. 2. Även andra veckan var fylld av besök och möten. Då träffade vi Sportministeriet, företrädare för ursprungsbefolkningen Mapuche och förre försvarsministern i Bachelets regering, José Goní bl.a. Ett besök på Gruvministeriet var också inplanerat men det fick jag avstå då jag var lite krasslig just den dagen. Vi beslutade oss också för att ta de 2 sista dagarna för oss själva. Då var vi bl.a. på stranden och slappnade av och besökte också lite marknader för att hitta presenter vi ville ha med oss hem.
Hemresan var naturligtvis också lite lång, men vi hade bokat en resa med en dags uppehåll i Madrid, vilket faktiskt blev billigast, så vi fick dela upp den. Trevligt också med några timmar i Madrid och en natts sömn i en riktig säng innan sista skuttet hem. Vi landade på ett grått och kallt Arlanda på måndagen 17 januari. Från 32 graders värme i Santiago till minus 4 i Sverige… ett sätt skönt att komma hem men även lite tufft.
För den som vill veta mer om min resa kan höra av sig. Jag håller som sagt på och sammanställer min rapport till Talmannen, den går att få när den är klar.

V. 3. Det blev ju ingen vila innan det vanliga Riksdagsarbetet gick igång. Stannade i Stockholm och kastade mig in i arbetet … Olika möten på tisdagen inklusive Riksdagsgrupp, genomgång av de hundratals mail jag fått när jag varit borta och möte med Riksdagens idrottsklubb på onsdagen, fortsatt skrivbordsjobb och votering på torsdagen innan jag kunde åka hem till Norrköping. Skönt att komma hem, men en lite konstig känsla när man varit borta i 3 veckor i princip … Det blev en lugn fredag i alla fall…
På lördagen deltog jag på en regional konferens om just regionfrågan som vi i Östergötland, genom Östsam-Lelle Karlsson, kallat till. Partikamrater från Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Södermanland kom till oss för en heldag i Linköping. Blekinge var också inbjudna men kunde inte deltaga. Givande och nödvändigt för de kommande diskussionerna i de olika distrikten. Det här är ju en fråga som är aktuell och Ni kanske hört mina uttalanden i Radio Östergötland. Vi tar också upp frågan i Distriktsstyrelsen och återkommer naturligtvis.
Söndagen blev i alla fall lugn…

V. 4. En ”vanlig” vecka. Olika möten, inklusive det första Försvarsutskottsmötet efter jul, på tisdagen. Lite innebandy på kvällen, också kul att komma igång med… … På onsdagen var det lite kontorsarbete förutom ett besök på Folk och Försvar på förmiddagen. Vi planerar att göra något gemensamt seminarium under våren. Votering också på eftermiddagen. Sedan åkte jag hem eftersom jag skulle till Oskarshamn på torsdagen för studiebesök på kärnkraftverket och SKB, som hanterar kärnavfallet. En lång bilresa men värt det… Både besöket på OKG, kärnkraftverket, och SKB. På verket fick vi en beskrivning av processen och det arbete som alltid pågår med uppdatering och modernisering. En väldigt speciell miljö. Att veta att man står några meter från en aktiv härd… även om säkerheten är prioritet 1 så kan man ju alltid fundera. Besöket på Äspa-labaratoriet var dock ännu mer spännande. Vi tog oss ner på 450 meters djup i berget för att se den miljö man menar ska hålla avfallet på behörigt och ofarligt avstånd i 100 000 år… Imponerande men också ett tydligt bevis hur dumt det är att hålla på med en sådan energiform som kommer att kosta så oändligt mycket bara för att hålla säkerheten på hög nivå. Nä, mer vindkraft, den har väl inga restprodukter…??
På fredagen åkte jag upp till Stockholm för att träffa några chilenska kamrater som ville ha information om Chileresan och också diskutera ett framtida samarbete. Intressant. Jag tänker nog jobba mer med utbytet och kontakten med Chile, inte minst härifrån Riksdagen. Helgen tillbringade jag i Uppsala med de nära och kära där.

V. 5. Innevarande vecka började med aktiviteten mot privatiseringarna av vårdcentraler. Vi var några stycken som samlades vid vårdcentralen Väven i Norrköping för att lista oss där. För att visa vår vilja att stoppa privatiseringarna. Väven var nedläggningshotad och trots vår aktion så togs också beslutet på tisdagen. Sorgligt eftersom det är uppenbart att borgarna gör det av ideologiska skäl. Resultatet blir troligen sämre vård för de i innerstan som mest behöver den. Upplyftande var dock alla de medborgare som anslöt sig och var med. Det finns en sprängkraft i den här frågan … I måndags kväll åkte jag upp för det vanliga arbetet i Riksdagen. Möten och innebandy i tisdags, planering med de nya politiska sekreterarna jag ska jobba med nu efter nyår, votering och möte både med Svensk-palestinska föreningen och Nätverket Israel-Palestina igår och idag en interpellationsdebatt med Försvarsministern om den amerikanska ”dödspatrull” som är stationerad tillsammans med de svenska styrkorna i Afghanistan (Ni kanske läst artikeln i Aftonbladet) och det ev. misstänkta samröret med svenska styrkor.

Nu ska jag snart packa och åka hem till Norrköping. Förväntar mig en lugn helg och ser fram emot årsmötet i (V) Norrköping på söndag kväll.

De viktigaste frågorna denna månad har nog varit situationen i Chile (för mig) och naturligtvis också utvecklingen i Tunisien och Egypten. Blir intressant att se var det tar vägen. Farhågorna är väl att det kan bli blodigt… Diktatorer har en förmåga att försöka sitta kvar med hjälp av våld … Vi får se vad som händer. Det kommer att påverka hela regionen inklusive Palestina, så det finns skäl att hänga med i frågan.

Vi går ändå mot ljusare tider. Hoppas att februari och sportlovet blir ”lagom” kallt, det är ju ändå kul om ungarna kan hålla igång med lite vintersport på lovet. Trots det ser jag verkligen fram emot våren… Det känns som det räcker med vinter nu. Lite sol och värme skulle kännas bra. Nästa gång vi hörs kanske takdroppet är i full gång, vi får se.

Till dess hoppas jag att Ni alla kämpar på, det är ju många årsmöten och sådant nu, så hörs vi om en månad igen.

Torbjörn Björlund
Din röst i Riksdagen

Du gillar kanske också...