Samarbeta mer om gymnasieskolan

…det är inte möjligt att erbjuda hela utbudet i varje kommun. Profilera därför utbildningarna kommunvis i samråd med branschråd och fackliga organisationer.
Satsa på vuxenutbildningen. Samordna ungdomsgymnasium och vuxenutbildning. Det finns stora grupper i åldern 20-45 år, inte minst bland invandrare, som behöver komplettera och anpassa sina kompetenser till den svenska arbetsmarknaden.

Om bara ett par år kommer årskullarna i gymnasieskolorna att minska kraftigt.

När gymnasieungdomarna blir färre ökar den aggressiva marknadsföringen från skolornas sida – oavsett om de är offentliga eller privata, och mer eller mindre seriösa friskoleförsök blir allt fler.

Detta leder till stora kostnader. Det är ett av skälen till att i högre utsträckning samordna och profilera utbildningarna på gymnasieskolorna i Östergötland och övriga landet. Det är också angeläget att stärka de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.

Det är framför allt två tendenser som är påtagliga i framtiden:

Antalet ungdomar i gymnasieåldern minskar drastiskt. Östsams bedömningar pekar på att antalet 16-åringar i länet om några år kommer att utgöra 60 procent av det nuvarande antalet.

Behovet av arbetskraft ökar kraftigt, i takt med att de stora kullarna från 1940-talet lämnar arbetslivet. Detta gäller framför allt kvalificerade yrkesarbetare.

I dag råder stor brist inom många områden, som exempelvis licenssvetsare, kockar och undersköterskor i äldreomsorgen. Byggbranschen – som är väldigt konjunkturkänslig – saknar också yrkeskunniga arbetare.

Det är de billiga utbildningarna som blivit fler under de senaste 10-15 åren. Såväl inom gymnasieskolan som högskolan är det utbildningar med lite undervisning och utrustningsbehov samt liten färdighetsträning som har ökat i omfattning.

Det är till dessa billiga och allmänna utbildningar, som saknar koppling till arbetsmarknaden, som många ungdomar söker sig. Samtidigt har det blivit allt svårare för dessa grupper att hitta ett jobb som motsvarar deras kvalifikationer.

I det läget har den borgerliga regeringen dragit ned på arbetsmarknadsutbildningarna med hänvisning till att jobben kommer. Men jobben stämmer inte med människors utbildningsval. Det är framför allt behovet av välutbildade yrkesarbetare som ökar.

På 1970-talet krävde en femtedel av LO-jobben yrkesutbildning. I dag räknas minst hälften av dem som kvalificerade och ställer krav på yrkesutbildning.

Vad behöver då göras?

Det behövs en samordning av gymnasieskolan på regional nivå. De renodlade teoretiska utbildningarna behöver minska kraftigt medan de mer resurskrävande yrkesutbildningarna behöver öka.

Gymnasieskolan behövs i hela länet. Vi vet att studienivån är lägre ju längre bort från regionala centra man kommer. Därför behövs gymnasieutbildningar i alla kommuner.

Men det är inte möjligt att erbjuda hela utbudet i varje kommun. Profilera därför utbildningarna kommunvis i samråd med branschråd och fackliga organisationer.

Satsa på vuxenutbildningen. Samordna ungdomsgymnasium och vuxenutbildning. Det finns stora grupper i åldern 20-45 år, inte minst bland invandrare, som behöver komplettera och anpassa sina kompetenser till den svenska arbetsmarknaden.

Men det kräver att studierna också anpassas efter den enskildes behov. Satsa betydligt mer på eftergymnasial yrkesutbildning. Det är mindre viktigt om detta sker som kvalificerad yrkesutbildning – som så kallade KY-utbildningar – eller inom ramen för en sammanhållen yrkeshögskola.

Det viktiga är samarbetet och kopplingen till arbetslivet.

Skolminister Jan Björklund skisserar för en ny gymnasieutredning med en tredelning av det nu sammanhållna gymnasiet – ett teoretiskt gymnasium för de teoretiskt studiebegåvade som ska vidare till universitetet, ett yrkesgymnasium för de praktiskt begåvade och en lärlingsutbildning för de skoltrötta.

Förslaget riskerar att leda till segregering, inlåsningseffekter och cementerade klassgränser.

Vi vill slå vakt om det integrerade gymnasiet, där allmän behörighet för studier på högskolan finns på samtliga program.

Men det räcker inte. Det krävs en bättre koppling till arbetslivet för alla utbildningar och en mer aktiv studie- och yrkesvägledning som tydliggör hur arbetsmarknaden utvecklas.

Det handlar om regionalt samarbete som ser till hela länets behov av kvalificerad yrkesutbildning och en samordning av gymnasieskolornas program och profiler.

Björn Grip (v)

Mattias Ravander (s)

Ledamöter i Barn- och utbildningsnämnden i Söderköpings kommun

You may also like...