Internationellt program

Under två dagar samlades ett antal representanter för Vänsterpartiets olika distrikt – två från varje – i Örebro. Här vill jag lämna en kort rapport. Konferensen behandlade Vänsterpartiets internationella program om att världen är orättvis, patriarkalisk, imperialistisk samt om FNs vitalisering och vilka motkrafter som finns.
Konferensen flöt lugnt och säkert med genomgång av programtexten och ändringar. Vid de inledande gruppdiskussionerna, deltog jag i den om Imperialismen. Vi hade inte några större skillnader i åsikter. Det finns ju en diskussion om imperialismen som kapitalismens högsta stadium och vilka uttryck den tar. Om detta tycker jag att Andreas Malms bok ”När kapitalet tar till vapen” är mycket klargörande. Några genomgripande ändringar i texten föreslogs inte, när vi sedan behandlade avsnittet i den öppna sessionen.

Ett problem med programmet är att det är väldigt omfattande. Ett måldokument borde innehålla konkreta, tidsbestämda och önskvärda framtida tillstånd, samt vilka åtgärder detta medför. Att dokumentet är så omfattande beror på att många inte har kunskaper i internationella frågor. Dessutom har vänstern inte tidigare haft något sammanfattande internationellt program. Några under konferensen efterlyste ett internationellt program ”light”, att sticka i händerna på folk. Jag är lite tveksam till detta. Det borde vara tillräckligt att utgå från det handlingsprogram som säger vad Vänsterpartiet ska prioritera de närmaste två åren, och sedan låta intresserade fördjupa sig i det internationella programmet

Vi ska när det gäller fred och demokrati prioritera Palestina, Irak, Västsahara och Latinamerika. Arbeta för mänskliga rättigheter och folkrätt, minoriteters rättigheter, nationell suveränitet och kvinnokamp. Nationalitet och minoritet visade sig vara lite eldfängt och inte så enkelt. Konferensen betonade att vi måste hävda rättigheter konsekvent och väl analyserat. En ny ekonomisk världordning med bl a skuldavskrivning och krav mot de rika länderna protektionism finns med i handlingsprogrammet.

Några saknade ett avsnitt om kurderna – som ju är ca 30 miljoner i Irak, Iran, Syrien och Turkiet. Det betonades också att vi nu måste få med den fackliga kampen, som idag är väldigt aktuell – och då tänker vi inte till största delen på Sverige.

Det internationella programmet ska fastställas av partistyrelsen och konferenser var bara rådgivande, vilket jag inte gillar. När vi suttit i två dagar vill jag förstås helst att det som fastslogs också ska gälla. Slutligen kan säga att det förmodligen kommer en studiehandledning.

Hans Norelius, Motala

Du gillar kanske också...